Stackars

I dag har jag faktiskt varit till frissan och grejat lite med håret. Blev faktiskt jätte nöjd. Hon var riktigt duktig tycker jag. De var skönt att få bli lite om pysslas.

Hemma så är de matning av Hannibal hela tiden, vätske ersättning och utblandad mat allt ska sprutas in i munnen på honom. Han är inte alls glad i de. Men de är ett måste just nu.
Hans tillstånd är inte bra. Han bara ligger och jag ser hur jobbigt han har med andningen. Stackar lilla älskade hannibal. Åh va jag lider med honom. Jag funderar oxå på vad som är bäst för honom. Om de är avlivning eller inte. De känns så svårt allt i hopa. Jag vill ju inte att han ska plågas heller. De är lätt att man blir egoist oxå. Jag vill ju ha Hannibal i liv så klart och att blir frisk. Men som han ser ut nu så vet jag inte vad sim är bäst. Jag fortsätter med matningen ett tag till så får jag se vart åt de lutar sen.
Men jag blir så himla ledsen när jag tänker på allt de här. Tårarna kommer titt sim tätt och jag får inget gjort här hemma just nu, men jag måste ta fram dammsugaren så jag slipper se gångarna som blir av allt katthår och damm.
Oj nu lät de som om de var hur mycke som helst , men så är de inte bara jag som känner att de är mycke just nu. Så nu ska jag dammsuga sen dricka kaffe sen mata Hannibal... Mata Hannibal...mata Hannibal..... Så får de bli.

Jag har nu tagit de tunga steget och ringt veterinären och får komma i morgon med honom. Jag kan inte se honom plågas som han gör, han orkar inte ens gå stackaren.
Detta beslut är de jobbigaste beslutet på länge. Faaan!!! Va jobbigt!!!!!