Tänk att en dag kan vara så lång ibland. Jag får ingenting gjort här hemma, går bara och tänker på Hannibal. I bland glömmer jag bort att han är hos veterinären så jag går runt och tittar efter honom. Men så kommer jag ihåg!! Jag undrar hur de går för honom, och om hon hittade nått på röntgen bilderna. Är så rädd!!
Jag undrar varför jag alltid ska tänka de värsta när dom blir sjuka? Men kanske är de ett inre skydd som gör att jag tänker så. så jag kanske ska vara lite förberedd. Så jag kan bli lugn när dom frisknar till sig igen. Men att fundera på hur man ska göra om veterinären säger att jag måste ta bort honom.... de beslutet blir så jävla svårt. De vet jag inte hur jag ska klara.
- Du har ju så många katter! säger nån kanske
-Ja säger jag,de har jag, men alla katter har olika personligheter, så de går inte att säga att jag har många katter. De finns ingen som Hannibal, de finns ingen som någon av de andra kattern heller.
nog om detta!!
de är bara att vänta ett tag till innan jag kan hämta honom. går väl ut och sätter mig en stund.
Hej svejs!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar