Idag går allt i slow motion, allt jag gör är måsten , annars skulle jag bara sitta och gråta känns de som. Jag fattar inte att en enda katt kan göra att de blev så tomt, han saknas så otroligt av oss alla. Man märker nu när han är borta att vilken stor plats han tog här hemma. Eftersom han jämt var med oss. Att gå till kylskåpet känns till och med jobbigt, för så fort man öppnade de så stod han nedanför och klöste på benen för att visa att han oxå ville ha. Nu kan man sitta vid bordet och äta utan att han står där och tigger. Känns jätte konstigt.
I går kväll när jag skulle gå och lägga mig kom lilla Sessan upp och la sig på kudden i stället och när jag låg där med min hand så slicka hon på handen hela tiden, de var som om ville trösta mig. Hon låg där hela natten.
Jag ha städat under förmiddagen och även varit och handlat. Så lite blir de gjort mellan tårarna. Ute regnar de så de blir väl att lägga sig och läsa en stund kanske, eller jag vet inte heller. Kanske hittar på något annat oxå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar