De är lite pirrigt i magen faktiskt, jag dom har så svårt att gå in i rum med en massa okända personer. Känns som alla tittar och tänker på hur jag ser ut. Självförtroendet är ju inte på topp precis. Svårt att vara nöjd med min kropp och oxå visa hur klumpig jag är.
Men nu är de ju så att har man inte tränat förut så är de ju så. Alla har väl inte perfekta kroppar, men de är dom jag ser så klart.
Jag önskar att jag fick en fin kropp. Jag vet att de inte kommer i en hand vändning så de får bli små del mål. Nån gång ska jag väl känna att de går åt rätt håll. Bara att kämpa på!
Jag tror på mig själv och vet att jag måste ta de i min takt.
Hej då länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar