Nu har helgdagarna varit och snart är de ett nytt år igen. Jag fattar inte hur fort åren går. De är snart dags att summera detta år. Så det får jag fundera på ett tag.
Ibland så kommer tankarna på mig om hur de är att inte ha en närvarande pappa. En pappa som finns för en. Att känna att man inte har en pappa fast man har de.
Jag har känt så länge. Vi känner inte varandra alls, vi lever våra egna nya liv. Då finns inte platsen kvar. Visst är de tragiskt att om någon frågar nått om mamma o pappa så är de ju alltid Mamma o Leif man svarar, jag har ingen kontakt med min pappa. Nej jag ska inte skriva mer om honom nu,,de är bara att släppa och gå vidare. Jag har min stora härliga familj i alla fall som tur är.
Leif är som en pappa. Han finns alltid för en om man skulle behöva de. Han är alltid snäll och trevlig. Bryr sig om alla barn och barnbarn som om de vore hans.
Barnbarn är ju livets efterrätt säger dom, och de är så sant. Att få va med dom och få deras kärlek är absolut de bästa jag vet.
Jag och pojkarna har ju oxå hockeyn tillsammans, vi går på matcher och snackar om laget! Leksands IF. De är favorit laget, dom fick varsin match tröja av oss i julklapp som var väldigt uppskattat, så nästa gång vi ska gå på match den 27 januari så är dom på! Då spelar Leksand mot Djurgården så de ska bli jätte kul.
Nej nu ska jag sluta skriva en massa onödigt! Ska ta och sticka lite och ta de lite lugnt. Alla ni som läser de här som gillar att skicka de vidare får gärna göra de! De är så härligt med massa läsare som vill läsa mina tråkiga inlägg! Alltid rörs de till i någons huvud! Hahaha.
Tack o hej!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar