Idag kom min stora sorg fram och jag kände verkligen att de var jobbigt. Jag tänkte på min son Anders som jag miste i spädbarns död, tanken kom att i år skulle han fyllt 30 år. Jag undrar så ofta hur han skulle sett ut och hur han skulle varit! De är den värsta mardröm jag haft i mitt liv. Jag var 22 år gammal då och jag fattar än i dag inte hur jag klarade av den sorgen, som tur var hade jag Ronnie som gjorde att jag överlevde de, hade jag inte haft honom vet jag inte vad som hänt med mig. Så tack vare Ronnie är jag den jag är nu och att jag kunde gå vidare för han behövde ju sin uppmärksamhet och sina behov. Sen fick jag de efterlängtade flickorna i mitt liv Linda och Maria. Mina barn är Lyckan i mitt liv.jag har även fått 6 underbara barnbarn. Kam man begära mer av sitt liv?
De är bara att taen dag i taget .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar