Idag är de den 3/6. Än så har den efterlängtade sommaren inte kommit till oss. Jag är så trött på regn och blåst hela tiden. Jag har köpt växter som jag planterat ut, men dom blir inte så fina i blåsten.
Hela min kropp blir helt orkeslös av att vädret är så trist. Dom dagar de är sol då blåser de nästan storm.
Jag och min ex man och ett av barnbarnen åkte ner till Stockholm för att hälsa på våran dotter och för att få se våran nya familje medlem Antonella. Vi hade de jätte trevligt där nere, men tiden går så fort när man åker på helgen. Men de var verkligen roligt att vi åkte ner.
Mitt barnbarn som hörde att vi skulle åka ner.
Chiara- mamma vilka är de som ska komma?
Mamma- mormor och morfar ska komma.
Chiara - tyst en stund, sen kommer de men dom är ju inte ihop! Mormor är ju med Tommy! Tyckte de var så roligt att höra hennes tanke.
Jag är så otroligt tacksam för att vi har en sådan bra relation barnens far och jag. Vi har varit skilda i 28 år och alltid varit sams och hjälp varandra med barnen, vi,firar nästan alltid alla högtider tillsammans. De är fantastiskt.
Just idag kan jag känna att livet står still på nå vis, vet inte hur jag tänker, men de är så ibland. Jag tyckér allt känns tråkigt och jag skulle behöva göra så mycket här hemma men orkar inte. De blir kaos hemma och kaos i hjärnan... Så inget blir gjort. Då får jag ångest när jag ser kaoset, och blir ännu tröttare. Vet inte riktigt hur jag ska komma ur denna bubbla. Jag åker och tränar men även där får jag svårt att komma igång. I huvudet vill jag så mycket men när jag tänkt riktigt länge på en sak, då är de som om jag redan gjort de i huvudet, så de blir inget gjort för de.
Jag vet att jag får sådana här dippar ibland och vill bara sova, så jag måste ju lyssna på kroppen och sova mer. Jag kommer alltid upp på benen igen efter några dagar, men just nu känns de jobbigt.
Jag känner mig ensam fast jag inte är de. Men ingen kan förstå hur de känns för mig, så just nu skulle jag behöva någon som puschade på mig lite.