Annandag jul

Snart är julen över och vi ska snart fira in de nya året! Denna jul har jag för första gången i mitt liv inte varit nerv vrak på julafton. Hade några stressiga dagar innan jul, men de blir lätt så när man vill göra så mycket på samma gång. 

Min mamma och hennes sambo Leif var här med oss på julafton, som vi firade tillsammans med ena dottern och hennes familj. Vi åt gott och fikade gott och barnen fick sina julklappar. Tomten kom en sväng oxå. Nikki som är 4 år blev först lite rädd men sen sa hon när tomten gått att de lät lite som Tommy. Nej sa vi de var de ju inte, de var Tomten, ja men sa hon -man kan klä ut sig och vara tomte faktiskt. Hon är inte dum den där ungen. Fattar inte hur hon kan veta så himla mycket jämt.

Jag själv har tränat på som vanligt fram till jul. Men halkade ute och gjorde illa knäet så nu har jag så ont. Måste söka hjälp hos läkaren sen när de blir vardag igen. Men jag tränar de som går att göra utan att belasta knät för mycket.

Efter nyår då ska jag köra på ordentligt med diet och träning så jag kan visa mig i bikini till sommaren. Jag vill bli brun på magen.

Nu så är jag här igen! Oj va länge sedan jag skrev. Mina dagar fylls av träning, jag är på gymmet 7 dagar i veckan just nu. Har verkligen lagt på ett kål med hjälp av min PT Karin. Hon kör väldigt hårt med mig och de är så roligt. Jag ser nu hur bra de är med en PT hur mycke de hjälper mig. Jag som började ge upp här i somras. Kände verkligen att nu skiter jag i det här de händer ändå ingenting. 

Men jäklar va de händer saker nu, förändrar min kropp helt nu. 

Går ner i vikt och nu har vi börjat bygga min kropp. Mer och mer muskler kommer, de viktigaste för mig är att få bygga upp benen och rumpan. De är oxå de svåraste och tungaste jobbet.

Men i mellan all träning har jag hunnit vara på dop. Finaste Antonella döptes förra helgen! Vi åkte ner över dagen tyvärr för vi hade ingen kattvakt. Allt var så fint ordnat och vi fick en så fantastiskt god Italiensk smörgåstårta. Helt olik den vanliga feta tårtan.

Sen på söndagen hade jag vunnit en middag på Korstäppans Herrgård!! Så vi åkte in dit jag onTommy, fattar inte att jag hade sådan tur!

 Väldigt god mat, först en liten tallrik med 3 olika sillar till förrätt, sen Wallenbergare, och kaffe och tårta till efterrätt. De var så himla mysigt att få sitta och bli serverad maten och bli uppassad. 

Sen har vi ju mitt lag i hjärtat Leksands IF som de inte går så bra i allsvenskan, jag lider med laget att dom inte får de att stämma. I dag är de match igen och jag kommer inte att vara där, får titta hemma och hålla alla tummar för att de ska bli vinst. 

Nu när hösten har kommit hit och allt som ska plockas undan blommor som ska bäras in på vinterförvaring, känns hårt att ta in alla fina pelargoner som blommar så fint fortfarande men de börjar bli så kallt på nätterna så denhär väl bäst att ta tag i de.

Nä nu vill jag önska dej som läser detta en väldigt skön dag i solen!  Hej svejs!!! 

Ensam

I bland undrar jag va de är för fel på mig! Jag känner att jag inte hör hemma någonstans förutom hemma. Annars så är de så konstigt. Min man och jag passar inte in någonstans känns de som. Vi är sånna som inte dricker alkohol och de är ju folks vanliga beteende att man ska träffas och äta middag och dricka lite vin/öl. De är då man märker att man inte är välkommen. Jag saknar verkligen ett umgänge där man kan träffas och äta/fika mm... 

Men jag har de bra hemma med min familj i alla fall. Jag försöker finnas till för mina barn och barnbarn så gott jag kan. Jag är ju ingen lätt person att vara med heller, jag mår ju som jag sagt tidigare inte alltid så bra psykiskt! Jag är ju biopolär som de så fint heter. Dagarna går upp och ned.

De är inte de lättaste att hela tiden känna sig mindervärdig och utanför. Folk förstår inte hur de känns att jag har dåligt självförtroende och ha komplex för hur man ser ut. Jag är ju expert på att dölja allt, sätter på mig den där masken att allt är bra.

När jag gick hos psykologen så sa hon alltid att jag måste kasta bort masken och lära mig säga nej! Jag har försökt att ta bort den men de går inte. Men jag har jag lärt mig i alla fall att säga vad jag tycker och känner och jag skulle aldrig i mitt liv fjäska för någon. De kan jag bara inte. Där är jag ju oxå obekväm att ha med i sällskap. 

Tack gode Gud för mina barn och barnbarn som jag älskar över allt på denna jord. Tack älskade Tommy för att du alltid finns för mig och alltid stöttar mig i allt. Du får ta mycke skit från mig och ändå älskar du mig. 

Livet

Ja så är livets karta! Från att ha varit väldigt dålig psykiskt med en hög ångest och mycket inre stress. Jag har verkligen kämpat med mig själv i många många år! Utåt sett är de inte många som vetat hur dåligt jag mått! Jag fick ångest attacker ganska ofta så jag bara ramla ihop. Blodtryck försvann och jag trodde verkligen att nu dör jag och de var ju inte bra att tänka för de gjorde ju ångesten värre.

Jag minns en gång när jag varit ute med cykeln och handlat och jag kom till bommarna som var ner fälda för tåget var på väg. Jag fick en sån hemsk tanke då som efteråt skrämde mig. Jag stog där och undrade hur de skulle kännas att stå där på rälsen när tåget kom! Som tur var provade jag ju inte. Men att en sån tanke bara dyker upp i huvudet är ju fruktansvärt! Hur kan man bara undra en sån sak? 

Vägen tillbaka till ett ganska normalt liv har varit jätte jobbigt. De har verkligen gått upp och ner. Dagar då jag inte kunnat gå ut för jag orkade inte med folk. Hur värdelös och ful jag var. Jag gick upp i vikt något kopiöst. De gjorde ju inte saken bättre! Alla som kommenterade att jag var så tjock och att jag måste börja banta. De tog några år av tjat av min dotter att jag skulle följa till gymmet.

De skrämde mig så otrolig att gå in på ett gym så som jag såg ut! Vilken ångest de var. Men då en dag bestämde jag mig att följa med. Den dagen var början till mitt nya liv. Är så tacksam att jag började träna. Men fortfarande var de svårt att åka dit rädd för folk som tittade på mig och såg hur tjock jag var. Men jag över vann de oxå! I dag kan jag åka dit själv utan att känna mig som en ful och värdelös tjockis. Självförtroendet blir bättre och bättre för varje dag. Men stora folksamlingar gör mig väldigt obekväm och de vill jag gärna undvika! Jag har fortfarande mina dagar då allt känns förjävligt orkar ingenting och känner mig ledsen och får ångest på de. Men jag kan nu hantera de bra och jag försöker lyssna på min kropp och ta dagen som den kommer och inte stressa för nått jag inte behöver stressa för. 

Rosor och åter rosor!

Lite bilder igen från min trädgård! De blommar för fullt nu!  Jag verkligen älskar den här årstiden, men skulle klara mig bra med regn på nätterna och sen sol på dagarna!  Men igentligen är nöjd så länge de är uppehåll ich man kan vara ute! 

Rosen Ingrid Bergman

Min klätterros på portalen blommar så fint och jasminen i bakgrunden är verkligen fantastisk!  

En ros som jag inte kommer ihåg va den heter! Fick den av min far för några år sedan! Så de är ett minne av honom! 

Doftpion är en växt jag verkligen gillar, den doftar gott pryder sin plats  här i trädgården! 

Bilder

 

    Hängsäljen innan klippning 

    Hängsälj efter klippning 

     Min man o jag

De blir inte mycket skrivet här! Glömmer bort att jag har en blogg ibland.

De är väl för att de händer inte så mycket här. 

Mamma o Leif var här under midsommar och veckan efter. De var kul att ha dom i närheten. Synd att de ska vara så långt ifrån. 

Trädgårdsgruppen

. 

    Altan nr 1

Vi var till Falun igår och köpte denna grupp som vi har på altanen. Jag har tittat på den så länge, jag tror de var i höstas som jag började fundera på om vi skulle köpa en sån. Igår blev de av. På Jysk i Falun hade dom den. www.jysk.se  Så nu hoppas jag att solen och värmen kommer snart så vi får sitta där och njuta.

Här kommer lite bilder:

    

    Häng petunia

    Pelargoner och mörkblå hänglobelia

     Sandevila

    Citrusträd som är 3 år gammalt

Lägg till bildtext

    Altan nr 2

Trädgården med en portal som de är klätterrosor och vildvin blandat och bredvid till vänster är de två häng sälgar

    Min stora härligt doftande Syren

De var allt för denna gång! Må gott!!

Ljuva sommar

Dom senaste dagarna så har solen och värmen varit här på besök! Jag har kunnat gå ut på altantrappen och druckit mitt kaffe. Suttit i tystnaden och bara hört fåglarnas kvitter och bina som arbetar för fullt i äppelträdet. Helt fantastiskt att bara få sitta så på morgonen, bättre kan man inte ha.

Jag har inte gjort någonting inne dom här dagarna. Tänkte att de finns kvar allt plockande o städande tills de blir en dålig dag, för solen är ju inte den som stannar kvar hur länge som helst. Jag låg i solstolen nästan hela dagen och bara njöt, visst kände jag mig onyttig efter ett tag, så då tog jag fram gräsklipparen och klippte gräsmattan och rensade lite i rabatterna. Men sen blev de stolen igen. 

Mina katter Micke o Molle vill gärna vara ute i trädgården i sitt koppel. Men när de är som varmast då vill dom in igen. Nu blommar ju nästan allt, syrenen som sprider sin otroligt ljuva doft. Äppelträdet är så överfullt av blommor de är så vackert. Snart blommar min Jasmine oxå så allt avlöser varandra i dofter.

Jag bara älskar den här tiden! 

Nu är de oxå sommarlov för alla mina älskade barnbarn! Jag var i kyrkan både på torsdagen och fredagen och tittade på dom. Det är något speciellt med skolavslutning tycker jag. De är då som riktiga sommaren ska vara här. Allt är så vackert alla har så fina kläder och skor, De är så mycket blommor och en massa förhoppningar i luften även sorg hos en del som ska sluta skolan och gå vidare med sina liv. Som tur är så är mina barnbarn inte där än på ett tag. Men åren går så fort så de är bäst att passa på när man får vara med  dom på skolavslutningen. Snart tycker dom de är fjantigt att mormor/farmor ska va me. Men jag hoppas ju att dom alltid vill att jag är med. 

Nu blir de lite bilder och ett hej då för tillfället! 😄

Idag är de den 3/6. Än så har den efterlängtade sommaren inte kommit till oss. Jag är så trött på regn och blåst hela tiden. Jag har köpt växter som jag planterat ut, men dom blir inte så fina i blåsten.

Hela min kropp blir helt orkeslös av att vädret är så trist. Dom dagar de är sol då blåser de nästan storm.

Jag och min ex man och ett av barnbarnen åkte ner till Stockholm för att hälsa på våran dotter  och för att få se våran nya familje medlem Antonella. Vi hade de jätte trevligt där nere, men tiden går så fort när man åker på helgen. Men de var verkligen roligt att vi åkte ner.

Mitt barnbarn som hörde att vi skulle åka ner.

Chiara- mamma vilka är de som ska komma?

Mamma- mormor och morfar ska komma.

Chiara - tyst en stund, sen kommer de men dom är ju inte ihop! Mormor är ju med Tommy! Tyckte de var så roligt att höra hennes tanke.

Jag är så otroligt tacksam för att vi har en sådan bra relation barnens far och jag. Vi har varit skilda i 28 år och alltid varit sams och hjälp varandra med barnen, vi,firar nästan alltid alla högtider tillsammans. De är fantastiskt.

Just idag kan jag känna att livet står still på nå vis, vet inte hur jag tänker, men de är så ibland. Jag tyckér allt känns tråkigt och jag skulle behöva göra så mycket här hemma men orkar inte. De blir kaos hemma och kaos i hjärnan... Så inget blir gjort. Då får jag ångest när jag ser kaoset, och blir ännu tröttare. Vet inte riktigt hur jag ska komma ur denna bubbla. Jag åker och tränar men även där får jag svårt att komma igång. I huvudet vill jag så mycket men när jag tänkt riktigt länge på en sak, då är de som om jag redan gjort de i huvudet, så de blir inget gjort för de.

Jag vet att jag får sådana här dippar ibland och vill bara sova, så jag måste ju lyssna på kroppen och sova mer. Jag kommer alltid upp på benen igen efter några dagar, men just nu känns de jobbigt.

Jag känner mig ensam fast jag inte är de. Men ingen kan förstå hur de känns för mig, så just nu skulle jag behöva någon som puschade på mig lite.

Hemma igen!

Borta bra men hemma bäst brukar man säga! Veckan jag var borta var verkligen en bra vecka! Hade de så bra hemma hos min dotter när jag fick bo där och vara med mitt fina barnbarn i väntan på hennes syster. Sen hos min älskade mamma hade jag de så bra! Vi hade lugna o fina dagar ute i stugan på Ullna. Jag trivs så bra där.

Hemma väntade min man och katterna på mig, och mitt lilla barnbarn som sa att hon väntat och väntat och väntat, att jag var borta sååå länge! Hon hade verkligen längtat efter sin mormor. Sånt värmer ens hjärta.
Jag körde igång med min träning direkt, men önskar jag hade riktig motivation, den är försvunnen! Men jag är där ändå. Då kanske den kommer till mig igen. I huvudet tänker jag på allt jag ska göra när jag kommer dit. Men sen är de dom bortblåst när jag väl är där.
Undrar om de är vanligt att känna så?

Var till läkaren i veckan för att få svaret på mina prover jag tagit, bla sköldkörteln o blodtrycket. Jag tycker att jag borde ha ett bra blodtryck nu när jag tränar dom jag gör. Men inte då!! De är högt trots medicinering! Så nästa vecka ska jag ha ett 24 timmars test på mig för att kolla hur de ligger under ett dygn. Kanske de är därför jag känner mig så trött och omotiverad.
Sköldkörtel provet var bra! Behöver inte ändra på den medicinen. Är trött på att min kropp är i sån obalans. Ena dagen upp och andra dyker man ner. Jag vill vara pigg och allert  nu.

Underbara värld

Tänker på när jag var ung och började bilda familj! Jag och min dåvarande man fick 4 st alldeles otroligt vackra barn! Så tycker ju varje förälder att ens barn är. Jag minns glädjen att få bli mamma och allt var precis så som jag drömt om. Inte tänker man då på att man ska bli mormor/farmor någongång! De låg så långt fram i tiden. 

Att följa barnens väg till vuxen livet var i bland så jobbigt att man undrade va man gjort för ont för att förtjäna de. Men alla som har barn vet ju hur jobbig tonårstiden är.

Idag så har alla mina barn familjer och jag har fått flera barnbarn.

Nu i dagarna har jag nu fått mitt 7:de barnbarn en liten Antonella som är född den 5/5-15 kl 15.05. Mycke femmor blev de! 

Att få vara mormor/farmor är verkligen en ynest! Som de sägs är de "livets efterrätt" så är de verkligen!

Jag åkte ner så fick jag vara hemma med storasyster och deras hund, när de var dags för födsel! Vi hade de så mysigt! 

 De ända som var tråkigt är att jag har hosta så jag kunde inte hålla i Antonella. Jag vill ju inte smitta en så liten bebis! Men åh va jag ville hålla i henne och gosa och sniffa in bebis doften! Men jag åker väl dit snart igen! 

Jag är så glad att min familj har blivit så stor och att jag får uppleva de! Otrolig lycka!! 

Jag åkte sen vidare och hem till mamma och ska vara där några dagar. Vi är ute i stugan just nu. Tråkigt nog är de inge vidare väder! Men de spelar igentligen ingen roll. Jag får ju vara med mamma. Jag blir så uppassad hela tiden. Riktigt bortskämd. 

Tänk va tiden går fort! Jag vet inte vart den tar vägen. Men sen jag skrev sist så har de inte hänt så mycke heller. Jag har tränat och när jag inte gjort de har jag varit sjuk. Har nog aldrig varit så mycke sjuk som den här våren. 

Idag så känner jag mig lite bättre, men har fortfarande ont i halsen. Sen har de varit lite vår depression och värk i ländrygg och ben. Ja de är ingen idé att rabbla upp allt.

Mitt träningsmål blev inte som jag tänkt mig, men de är bara att fortsätta i min takt, Rom byggdes ju inte på en dag! 😀

Idag har min älskade dotter Maria sin första bröllopsdag! Och till nästa helg ska jag åka ner och vara hos henne ett par dagar. De ska bli kul, sen åker jag till mamma några dagar oxå.  

Snart är de dags att börja ordna i trädgården oxå köpa blommor och plantera, fixa ordning altanerna  så dom blir mysiga och fina.

Jag håller på o letar efter någon trevlig trädgårds grupp som skulle passa på altanen, men har inte hittat någon än som känns bra och skulle passa oss, de måste ju vara en fin grupp men samtidigt slitstark, sköna stolar, ett bra bord som är lättskött. Efter som de finns en som är skitig jämt och som inte kan sitta ordentligt på stolar, hihi.... Nu var jag elak mot min man, men han kan verkligen inten sitta ordentlig på stolar. Vet inte hur många stolar han suttit sönder under alla dessa år, flera stycken om året. Så helst skulle han ha en svetsad rejäl stol, 😄

Men jag får leta vidare!